Till det här besöket har jag tillfrågat Sanna Nordlander om hon vill medverka i samlandet av material, jag vill nämligen hinna leta både på tåget och bland resenärerna på perrongen. Jag har inte så lång stund på mig medan tåget står inne så därför är det bra att vara två.
Jag rullar in med min vagn på perrongen en stund innan Tomas, Sanna och resenärerna anländer. Jag hinner skrota runt och leta material på perrongen i lugn och ro på den obemannade stationen och slår mig sedan ner på vagnen.
Medan jag sitter och väntar på min vagn anländer en familj som genast går fram till den elektroniska informationstavlan och börjar diskutera. Snart kommer mannen fram till mig och undrar om jag har någon ytterligare information att meddela kring förseningarna eller det eventuellt inställda tåget. När jag svarar att jag inget vet ser han undrande på mig och frågar om jag inte kommer från Connex, företaget som ansvarar för tågtrafiken. Jag inser att min vagn, kaffet och bullarna fungerat som jag önskar, den både syns och härmar den plats eller verksamhet jag befinner mig på. Jag förklarar genast att jag tyvärr inte utgör någon informationspersonal, i stället berättar jag vad jag håller på med för mannen och bjuder honom sedan på kaffe och bulle.
Det visar sig att tåget som skulle ha avgått är inställt på grund av en olycka som skett dagen innan norr om Umeå. Ingen personal finns på plats, så alla som anländer är eller blir förvirrade och undrar vad som ska ske. Jag blir förväxlad med Connexpersonal fler gånger till dess att det har framgått för de flesta vad jag gör där. Så småningom framgår det på informationstavlan att alla blir tvungna att vänta till kl. 01.00 på natten då en buss hämtar upp alla utanför stationen och kör dem till Vännäs där tåg väntar.

Min och Sannas närvaro på platsen blir givetvis ett positivt inslag i den annars förvirrade eller tråkiga situationen. Med kaffet, bullen och samtalen uppstår en väldigt positiv stämning där de flesta letar i sina fickor för att bidra till och på så sätt också ingå i mitt konstprojekt. Jag trivs som fisken i vattnet och låter personerna berätta om var deras bidrag kommer i från.
Mamman och sonen som varit och sett ”Hitch” samma kväll och som stressade till stationen.
Grabben som letar fram bowlingresultaten, från tidigare, ur sin innerficka. Han behåller sitt resultat eftersom han vann, men mammas och Åsas sopiga resultat går bra att ge bort.
Det äldre paret från Skövde ger bort sina värdelösa Connexbiljetter.
Studenten från Kamerun som ska besöka sin syster i Göteborg berättar länge om Kamerun och hur det är att bo i Umeå. Jag lär mig att landet har 16 miljoner invånare och 256 folkslag och språk. Han ger slutligen bort sin informationslapp med alla viktiga avgångstider och nummer som inte längre gäller.

Jag drar nöjd min kärra hem och inser att min funktion den här kvällen säkert kan behövas fler gånger.

Klicka på bilderna.