 |
 |
 |
| För ett antal år
sedan såg jag en film om Lövsalsfågeln, en fågelart
som lever i Nya Guineas och Australiens regnskogar. Denna fågel,
vars beteende helt saknar motstycke i djurvärlden, har kommit
att kallas för fågelvärldens arkitekter och konstnärer. |
 |
 |
 |
| Hannarna
bygger danspalats eller arenor som används som uppvisningsplats och uppvaktningsplats
under parningsspelen. Dessa lövsalar dekorerar hannen med förföriska
material och favoritfärger. Därefter bygger fågeln
en trädgård runt om. Människor som sett dessa lövsalar
i verkligheten anser att de närmar sig människans konst. |
 |
 |
 |
Tillvägagångssättet
kan nog också sägas påminna om vårat agerande.
När fågelhannen dekorerar sin lövsal och ska placera
ut ett bär eller en sten, går han ett steg bakåt
och beser skapelsen. Därefter går han framåt och
plockar upp föremålet för att sedan placera det på,
en för honom, lämplig plats. Han vrider och vänder
på materialen och fortsätter på detta vis till dess
att han blivit helt nöjd med sitt verk. |
 |
 |
 |
| Lövsalen används
enbart som uppvisningsplats för hannen, som i sin uppvaktningsiver
visar upp en mångfald olika beteenden. Atlasfågeln utnyttjar
exempelvis en kvist som pensel för att måla lövsalen
med bärsafter. |
 |
 |
 |
| De föremål som
hannen dekorerar sin lövsal med varierar från art till art
och mellan olika platser. Han arbetar efter principen ”man tager
vad man haver” och hämtar alltså sitt material och
sin inspiration i den närmaste omgivningen. Hos vissa arter kompletteras
lövsalens visuella effekter med en strålande uppvisning
i imitation. Med en extraordinär träffsäkerhet härmar
hannen fågelläten och andra ljud i skogarna. |
 |
 |
 |
| I avlägsna skogar används
främst naturliga föremål som exempelvis snäckskal,
blommor mossa, spindelvävar, gamla ormskinn, insekter och klart
färgade frukter. I närheten av mänsklig bebyggelse kommer
också glasbitar, tändsticksaskar, glasspapper, hårband,
knappar och kapsyler m.m. till användning. |
 |
 |
 |
| Hannen
erbjuder honan ett dekorativt föremål, gärna en ätlig frukt som han
matar henne med under uppvaktningen. Ofta hjälper detta beteende
till att eliminera honans rädsla för hannen. |
|
Bilderna i boken beskriver
de platser jag senare besökte med vagnen. Dessa varvas med texter om
Lövsalsfågelns beteende.
Returmarknaden
Här återfinns allt möjligt överblivet eller kasserat material
i omhändertaget skick. Allt ifrån begagnade sjukhusapparater till
föremål som skildrar högst privata företeelser samsas här
på samma yta. Alla dessa kasserade föremål och material speglar
på ett intimt sätt våra innehav, våra göranden och
vad vi ratar.
I direkt anslutning till försäljningsutrymmena och lagren ligger ett
antal verkstäder där återvunna objekt repareras eller används
som material för tillverkning av nya produkter. Här används fantasi
och uppfinningsrikedom för att, ur gamla saker, skapa och utforma nya föremål
som kan komma till användning. Med en positiv inställning tar man vad
man har och omsätter till att ”ingenting är omöjligt”.
Kojan i skogen (Gammlia)
Stadens skog och strövområde är full av vandringsstigar och motionsspår.
Här samsas man om utrymmet för att på olika sätt för
att motionera eller förströ sig. Man springer, går, rastar hunden,
gymnastiserar, samtalar med sin bekant, har skolutflykt, äter matsäck,
lär sig åka skidor m.m.
Här återfinns således lämningar av diverse aktiviteter.
Bland dessa har jag funnit två kojor intill varandra som liknar en förenklad
bosättning. Det måste ha krävts en viss planering och viljestyrka
samt tid för att bygga denna plats. Jag har aldrig sett någon leka
eller på annat sätt använda kojan, i stället har den alltid
legat där som en lämning. Nu har den hamnat granne med ett stort dike
som staden gräver i kanten av skogen för att dra fram fjärrvärme
till en stadsdel. Ett möte mellan det som utgör ett eget icke-permanent
initiativ och det planerade anlagda bygget har uppstått.
Järnvägstationen
Mitt i stan ligger järnvägsstationen. En plats som alltid utgjort en
knutpunkt. Med tåget har man alltid kunnat ta sig hit eller härifrån,
till en någorlunda billig penning. Även om dess betydelse för
tillfället är något nedtonad med få avgångar och
ankomster, ett förhållande som ideligen skiftar, är dess symbolvärde
stort. Ankomst och avgångs-utropen som informerar resenärerna hörs över
stora delar av stan. Här kan man bevista hur människor välkomnar
eller tar farväl av varandra ute i det öppna. Resväskor och packning
av varierande slag samlas här och människors behov blir ibland väldigt
synliga.
Byggarbetsplatsen
(Designhögskolan)
Byggarbetsplatser fungerar som stora öppna utomhusscener med många
av de kvalitéer jag intresserat mig för. Det mänskliga
agerandet, såväl den fysiska som den kommunikativa, ligger
här öppen att ta del av. Byggarbetarna agerar i sina ”kostymer“ enligt
byggets givna koreografi. När det gäller ett bostadsbygge sker
dessa aktiviteter dessutom i öppna ramverk, konstruktioner eller
rumsligheter som utgör kommande platser för våra mest
privata göranden, allt från kök och sovrum till toaletter.
Med olika former av ljuskällor såsom tillfälliga hängande
glödlampor, rörliga arbetslampor till strålkastare påminner
platsen mycket om en i teatersalongen ljussatt scen. Scenen pågår
förvisso under en längre tidsperiod och inga scener upprepas
heller, det vi ser en dag kan nästa dag vara inbyggt och bortbyggt.
Vad jag skådar är en scen där ridån långsamt
men obevekligt sluts. Den yttre byggbeklädnaden fungerar som en
sammetsridå som långsamt sluter sig kring den öppna
scenen. I samma stund tar nya mekanismer vid och en ny situation uppstår.
Försäljningsstånden och lunchvagnarna på torget
(Rådhustorget)
Varje dag anländer ett antal vagnar till Rådhustorget mitt
i stan. Bilar kör in med vagnarna på släp och ett trixande
sätter igång. Vagnarna ska parkeras och riktas in, strömmen
kopplas in, bilarna köras undan, luckor öppnas och stånd
ställas ut. Året runt, oavsett väder, förser dessa
mobila kiosker torget med lunchmat. I takt med värmen på våren ökar
antalet vagnar och försäljare och blomsterhandeln breder ut
sig över en stor del av torget.
Varje dag sker så den omvända proceduren framåt kvällen.
Då ska all verksamhet plockas ihop och kopplas till bilarna och
med möda trixa sig ut från torget vidare iväg till diverse
uppställningsplatser.
En mänsklig strävan är här närvarande i allra
högsta grad. Varje dag när denna packar ihop och kör iväg
tar i stället torgets ödslighet vid och en annan stämning
infinner sig.
Talarstolen / Scenen (Rådhustorget)
Mittemot lunchvagnarna och försäljningsstånden, vid samma
torg, ligger stadens permanenta och offentliga scen. Platsen är
utformad med en fast talarstol vilket skapar ett statiskt uttryck. Det
ser ut som att man vid byggandet föreställde sig den ämnad
för någon viktig person att stå där och tala till
folket.
Givetvis används denna plats till alla möjliga typer av framträdanden,
tämligen ofta av olika personer eller organisationer till att sprida
sina åsikter eller erfarenheter.
Under den varma delen av året är detta den givna mötesplatsen
för många. Här sitter man ner och äter sin glass,
njuter av solen, väntar på någon eller bara tittar på förbipasserande.
Denna plats inbjuder till och byter karaktär beroende av hur invånarna
väljer att använda den.
Klicka på bilderna. |