Byggherren. Om Lövsalsfågeln och andra som bygger. 44 sidor, hårt omslag. En kopia. Storlek 19,8 x 13,2 cm.

Bilderna i boken beskriver de platser jag senare besökte med vagnen. Dessa varvas med texter om Lövsalsfågelns beteende.

Returmarknaden
Här återfinns allt möjligt överblivet eller kasserat material i omhändertaget skick. Allt ifrån begagnade sjukhusapparater till föremål som skildrar högst privata företeelser samsas här på samma yta. Alla dessa kasserade föremål och material speglar på ett intimt sätt våra innehav, våra göranden och vad vi ratar.
I direkt anslutning till försäljningsutrymmena och lagren ligger ett antal verkstäder där återvunna objekt repareras eller används som material för tillverkning av nya produkter. Här används fantasi och uppfinningsrikedom för att, ur gamla saker, skapa och utforma nya föremål som kan komma till användning. Med en positiv inställning tar man vad man har och omsätter till att ”ingenting är omöjligt”.

Kojan i skogen (Gammlia)
Stadens skog och strövområde är full av vandringsstigar och motionsspår. Här samsas man om utrymmet för att på olika sätt för att motionera eller förströ sig. Man springer, går, rastar hunden, gymnastiserar, samtalar med sin bekant, har skolutflykt, äter matsäck, lär sig åka skidor m.m.
Här återfinns således lämningar av diverse aktiviteter. Bland dessa har jag funnit två kojor intill varandra som liknar en förenklad bosättning. Det måste ha krävts en viss planering och viljestyrka samt tid för att bygga denna plats. Jag har aldrig sett någon leka eller på annat sätt använda kojan, i stället har den alltid legat där som en lämning. Nu har den hamnat granne med ett stort dike som staden gräver i kanten av skogen för att dra fram fjärrvärme till en stadsdel. Ett möte mellan det som utgör ett eget icke-permanent initiativ och det planerade anlagda bygget har uppstått.

Järnvägstationen
Mitt i stan ligger järnvägsstationen. En plats som alltid utgjort en knutpunkt. Med tåget har man alltid kunnat ta sig hit eller härifrån, till en någorlunda billig penning. Även om dess betydelse för tillfället är något nedtonad med få avgångar och ankomster, ett förhållande som ideligen skiftar, är dess symbolvärde stort. Ankomst och avgångs-utropen som informerar resenärerna hörs över stora delar av stan. Här kan man bevista hur människor välkomnar eller tar farväl av varandra ute i det öppna. Resväskor och packning av varierande slag samlas här och människors behov blir ibland väldigt synliga.

Byggarbetsplatsen (Designhögskolan)
Byggarbetsplatser fungerar som stora öppna utomhusscener med många av de kvalitéer jag intresserat mig för. Det mänskliga agerandet, såväl den fysiska som den kommunikativa, ligger här öppen att ta del av. Byggarbetarna agerar i sina ”kostymer“ enligt byggets givna koreografi. När det gäller ett bostadsbygge sker dessa aktiviteter dessutom i öppna ramverk, konstruktioner eller rumsligheter som utgör kommande platser för våra mest privata göranden, allt från kök och sovrum till toaletter. Med olika former av ljuskällor såsom tillfälliga hängande glödlampor, rörliga arbetslampor till strålkastare påminner platsen mycket om en i teatersalongen ljussatt scen. Scenen pågår förvisso under en längre tidsperiod och inga scener upprepas heller, det vi ser en dag kan nästa dag vara inbyggt och bortbyggt. Vad jag skådar är en scen där ridån långsamt men obevekligt sluts. Den yttre byggbeklädnaden fungerar som en sammetsridå som långsamt sluter sig kring den öppna scenen. I samma stund tar nya mekanismer vid och en ny situation uppstår.

Försäljningsstånden och lunchvagnarna på torget (Rådhustorget)
Varje dag anländer ett antal vagnar till Rådhustorget mitt i stan. Bilar kör in med vagnarna på släp och ett trixande sätter igång. Vagnarna ska parkeras och riktas in, strömmen kopplas in, bilarna köras undan, luckor öppnas och stånd ställas ut. Året runt, oavsett väder, förser dessa mobila kiosker torget med lunchmat. I takt med värmen på våren ökar antalet vagnar och försäljare och blomsterhandeln breder ut sig över en stor del av torget.
Varje dag sker så den omvända proceduren framåt kvällen. Då ska all verksamhet plockas ihop och kopplas till bilarna och med möda trixa sig ut från torget vidare iväg till diverse uppställningsplatser.
En mänsklig strävan är här närvarande i allra högsta grad. Varje dag när denna packar ihop och kör iväg tar i stället torgets ödslighet vid och en annan stämning infinner sig.

Talarstolen / Scenen (Rådhustorget)
Mittemot lunchvagnarna och försäljningsstånden, vid samma torg, ligger stadens permanenta och offentliga scen. Platsen är utformad med en fast talarstol vilket skapar ett statiskt uttryck. Det ser ut som att man vid byggandet föreställde sig den ämnad för någon viktig person att stå där och tala till folket.
Givetvis används denna plats till alla möjliga typer av framträdanden, tämligen ofta av olika personer eller organisationer till att sprida sina åsikter eller erfarenheter.
Under den varma delen av året är detta den givna mötesplatsen för många. Här sitter man ner och äter sin glass, njuter av solen, väntar på någon eller bara tittar på förbipasserande. Denna plats inbjuder till och byter karaktär beroende av hur invånarna väljer att använda den.

Klicka på bilderna.